Kung av Sverige Emund "Den gamle" Slemme
Kung av Sverige c:a 1050 - c:a 1061.
| Far: | XXXII:4111497635 Kung av Sverige Olof > Skötkonung (Eriksson) (~980 - 1022) | |||
|---|---|---|---|---|
| Mor: | Edla av Wends | |||
| Född: | omkring 995 | |
|---|---|---|
| Död: | 1061 Sigtuna |
Familj med XXXI:2055748826 Astrid Nialsdotter (- 1066)
| Noteringar |
|---|
| Emund Gamle, c:a 1000-1061, kung c:a 1050-1061. Emund föddes efter år 1000 som son till Olof Skötkonung och dennes frilla Edla, en härtagen jarladotter från Venden (Mecklenburg eller Pommern). Han döptes 1008 tillsammans med sin far och hela hans hus. Emund blev uppfostrad på 1010- och 1020-talen hos sina morföräldrar i Venden (Mecklenburg eller Pommern) på hedniskt vis och skall där ha avfallit från sin kristna tro. År 1047 blev Emund Gamle troligen medregent till sin halvbror Anund Jakob och mottog som sådan hos sig den landsflyktige kung Sven Estridsson av Danmark. Emund Gamle blev c:a 1050 ensam kung. På 1050-talet var han i ständigt bråk med ärkebiskop Adalbert av Bremen, eftersom han försökte lösgöra Sverige från det tyska primatet och höll sig med en egen biskop, Åsmund, vilken uppträdde som självständig svensk ärkebiskop och som har identifierats som den mästerlige runristaren Åsmund Kårason. År 1060 insattes av kyrkofursten i Bremen Adalvard d.y. till svensk biskop i Uppland. Han fördrevs av kung Emund men återkallades igen kort före dennes död. Emund Gamle dog år 1061, förmodligen i Sigtuna. I sin krafts dagar var Emund Gamle en ståtlig och frikostig man men alltid mäkta impopulär hos tyskarna, som kallade honom en mycket dålig människa. Han kallades även Slemme. Emund Gamle var siste kungen av Erik Segersälls eller "Ivar vidfamnes" ätt. Emund Gamle var gift med Astrid Nialsdotter, änka efter Ragvald Jarl Ulfsson, vars barn var Stenkil. |
<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.4, Programmet tillhör: Jörgen Bruzell