XV:31372 Drottning av Sverige Margareta Leijonhufvud Eriksdotter

Hon var endast 4 år gammal när hennes far under Stockholms blodbad halshöggs på Stortorget i Stockholm 8 november 1520.

Hon avled i augusti 1551 efter en kort tids sjukdom. Gustav Vasa skall ha tagit hennes bortgång mycket hårt och enligt samtida källor var Gustav Vasa efter den dagen "aldrig så lustig till sin lekamen som tillförne".

Margareta Leijonhufvud (Eriksdotter) var katolik och blev som Gustav Vasas andra gemål Sveriges drottning 1536. Hennes mor, Ebba Eriksdotter Vasa, var syssling till kungen. Genom sitt andra äktenskap knöt Gustav an till de ledande kretsarna inom landet.
Margareta bodde förmodligen på borgen Loholmen, belägen i sjön Anten utanför nuvarande Alingsås, när Gustav Vasa kom för att hämta sin brud. På Loholmen bodde även Margaretas bror, Sten, och hans hustru Ebba Månsdotter från Upplo.

Drottning Margareta omtalas allmänt som mild och god och hade ett omvittnat lugnande inflytande på sin makes häftiga humör. Tiden med Margareta har ansetts som den lyckligaste i Gustavs liv.

Margareta vistades gärna på Gripsholms slott. Hon födde totalt 10 barn; 5 söner och 5 döttrar.

Hon dog hastigt på Strängnäsbiskoparnas gamla borg Tynnelsö den 25 augusti 1551, trettiofem år gammal. "Då miste solen sitt sken" skriver krönikören Per Brahe lapidariskt om hennes frånfälle. Brodern Sten Eriksson formulerar systern minne med orden: "Av allsmäktig Gud med allgod lycksalighet begåvad; både rika och fattiga det bekände." Dessa omdömen har starkt påverkat en senare eftervärld, som tecknat en ljus bild av såväl drottning Margareta som relationen mellan makarna.