Vilhelm Erövraren (engelska William the Conqueror), Vilhelm I, ca 1028–1087, hertig av Normandie från 1035, kung av England från 1066. Han var oäkta son till Normandies hertig ’’Robert Djävulen’’ (Robert I), men fadern utsåg ändå Vilhelm ’’Bastarden’’, som han först kallades, till arvinge med förbigående av barnen i äktenskapet.I det angelsaxiska riket i England uppstod oro 1066 när kung Edvard Bekännaren dog barnlös. Den verkliga regenten, jarl Godwin, gjorde sin son Harald (Harold) till kung, men ett rykte spreds att Edvard utsett Vilhelm till sin arvinge; de var kusiner. Vilhelm rustade en riddarhär och en landstigningsflotta för att med våld ta sitt ’’arv’’. Men det fanns fler pretendenter. Harald Hårdråde av Norge landsteg med en här i norr, men den besegrades av Harald Godwinsson vid Stamford Bridge 25 september.
Bara några dagar senare landade Vilhelm i trakten av Dover. Harald begav sig i ilmarsch söderut och gick i ställning på en höjdsträckning vid Hastings. Här stod det avgörande slaget 14 oktober. Trots att det angelsaxiska fotfolket var utmattat var det länge omöjligt för Vilhelms riddare att bryta deras sköldmur. Först en oförsiktig framryckning fick linjen i oordning, och den revs upp. Harold stupade, och på själva juldagen kröntes Vilhelm i London. Det dramatiska skeendet skildras på Bayeuxtapeten, en broderad bonad som enligt traditionen skall a sytts av Vilhelms drottning Matilda och hennes hovdamer.
Det nya riket reorganiserades med delvis brutala metoder. Fästningar av trä och jord byggdes hastigt för att befolkningen skulle kunna kontrolleras av kungens fogdar, sheriffer. Den inhemska hövdingaklassen och ersattes med fransktalande normandiska baroner. Ett noggrant genomfört feodalt system installerades. Tjugo år efter erövringen upprättades the Domesday Book, en jordebok där varenda jordegendom, kvarn och fiskerätt noga förtecknades, med den årliga avkastningen. Ingen skulle kunna undandra sig sina skyldigheter mot kungamakten. Vilhelm dog Normandie och efterträddes av sonen Vilhelm Rufus.
Wilhem var också kusin till Edward bekännaren.
Öborna brukar skämtsamt säga att Storbritannien
är en del av Jersey och inte tvärtom. Historiskt
har de även rätt. Kanalöarna var sedan 911 en del av
Normandie. Vilhelm Erövraren föddes 1027 eller
möjligen året efter och blev hertig av Normandie
1035 och kung av England 1066. Han var en god
organisatör och byggde upp en fast förvaltning med
stabil finansiering. Han dog 1087. Senare blev
Normandie en del av Frankrike medan öarna 1204
valde att vara brittiska med självstyre.
Slaget vid Hastings
Hoppa till: navigering, sök
Slaget vid Hastings
Del av Vilhelms invasion av England
Datum 14 oktober 1066
Plats Hastings, i södra England
Utfall Avgörande normandisk seger
Stridande
Normandie De Anglosaxiska rikena
Befälhavare
Vilhelm Erövraren Harald Godwinson
Styrka
Cirka 9 000 man Cirka 9 000 man
Förluster
okända okända
Slaget vid Hastings den 14 oktober 1066 utanför Hastings i Sussex i sydöstra England var Vilhelm Erövrarens och normandernas första stora seger i erövringen av England.
Slaget stod mellan de normandiska invasionsstyrkorna ledda av hertig Vilhelm II av Normandie och de anglosaxiska försvarsstyrkorna ledda av kung Harald Godwinson. Anglosaxarna hade just besegrat och i stridens hetta även tillintetgjort Harald Hårdråde vid Stamford Bridge då de utmattat anlände till Hastings efter en lång marsch. De bestod uteslutande av infanteri, både elittrupper och hastigt värvad milis. Av någon anledning fanns inga större styrkor av bågskyttar med. Den normandiska sidans trupper bestod av riddare, bågskyttar och fotfolk från Normandie, Bretagne och Flandern.
På morgonen ställer de engelska trupperna upp sig på krönet av en lång sluttning. De står tätt, bildande en sköldmur. De normandiska trupperna samlas på de sanka markerna nedanför sluttningen. De är uppdelade i tre grupper, till vänster de bretonska styrkorna, i mitten de normandiska och till höger de flandriska.
De normandiska trupperna anfaller upp för sluttningen i vågor under hela dagen. Attackerna sker omväxlande med bågskyttar, fotfolk och riddare. Vid åtminstone två tillfällen drar sig delar av de normandiska trupperna tillbaka, varvid engelska trupper följer efter. I de båda fallen anfalls de förföljande engelsmännen från sidan och de retirerande normandiska trupperna vänder och förföljarna tillintetgörs.
Till kvällen driver till slut normanderna bort engelsmännen från krönet och tvingar dem till vild flykt. Harald har fallit under slaget och Vilhelm står som segrare.