Johan utan land (engelska John Lackland), 1167–1216, kung av England från 1199, då han efterträdde brodern Rikard Lejonhjärta. Han fick sitt tillnamn av att han ensam av sina bröder inte fått något län av fadern, Henrik II.
Han råkade i häftiga strider med kyrkan och adeln men lyckades inte bryta deras växande makt. Till sist måste han böja sig för stormännen, vilka tvingade honom att 1215 underteckna Magna Charta, som begränsade kungamakten. Johan bröt dock avtalet och avled under det uppror som följde. Johan har fått ett dåligt eftermäle genom sina konspirationer mot Rikard Lejonhjärta då denne var borta på korståg, men hans grymhet och opålitlighet – som är ett tema i berättelserna om sagohjälten Robin Hood – har sannolikt överdrivitsJohan utan Land efterträdde brodern. Han var väl varken bättre eller sämre än andra dåtida regenter men fick av någon anledning ett dåligt eftermäle. En krönikör skrev: "Vidrigt som det är, är Helvetet självt besudlat av Johans än vidrigare närvaro."
Johan förlorade landområden i Frankrike – därav namnet Johan utan Land. Han hade konflikter med påven och han tvingades gå med på att den av påven utnämnde ärkebiskopen Stephen Langdon fick komma in i riket – det hade Johan först försökt hindra. Han fick gå med på långtgående krav från baronerna, något som emellertid i maj 1215 ledde till utfärdandet av Magna Charta, som försvarade högadeln mot kungamakten, ett av medeltidens mest berömda och diskuterade dokument. En artikel slog fast att ingen fick fängslas utan rättegång, en annan att ingen skulle kunna köpa sig fri eller sätta sig över rättvisan.
Johan vann några lysande segrar mot fransmännen, men sedan gick det illa. Han förlorade Anjou, Maine, Touraine och det rika Normandie. När hans mor, Eleonora, dog gick dessutom Akvitanien förlorat. I ett slag i Bouvines 1214 segrade fransmännen under Filip II, och därmed försvann allt hopp om att återta de förlorade franska besittningarna.