Drottning av Sverige Maria Eleonora av Brandenburg

Hon var dock lidelsefullt fästad vid Gustav Adolf trots att han med tiden blev "tämligen fet" och hängav sig efter hans död vid Lützen 1632 åt en vild sorg som visade att hon hade en labil personlighet. Liket var länge kvar i Tyskland och i samband med balsameringen tog hon hand om hans hjärta, som hon sedan förvarade i en gulddosa. Först på sommaren 1633 fördes den döde kungen hem till Sverige. I ytterligare ett år stod kistan i änkedrottningens eget, helt i svart dekorerade sovrum på Nyköpingshus. Hon vägrade att låta jordfästa sin make så länge hon själv levde och beställde en dubbelkista, så att hon även efter döden skulle få ligga i samma bädd som han.

Efter mycken övertalning från riksrådens och biskoparnas sida kunde begravningen äntligen äga rum i juni 1634, men redan dagen efter fordrade Maria Eleonora att få gå ner i gravvalvet i Riddarholmskyrkan och beskåda den döde.

Regeringen förvisade henne till Gripsholms slott, som hon erhöll som änkesäte.

Motsättningar till förmyndarregeringen, bland annat rörande uppfostran av dottern Kristina (senare drottning), ledde till att hon rymde 1640 tillsammans med en hovdam och 1640-48 levde hon i frivillig exil i Danmark och Brandenburg.