Riksföreståndare Sten Sture "Den Yngre" Svantesson

Riksföreståndare 1512-1520.

Far: Riksföreståndare Svante Sture (Nilsson) (~1460 - 1512)
Mor: Iliana Gädda (Erengislesdotter) (- 1495)

Född: 1493 
Död: 1520-02-03 Mälarens is, Stockholm 1) Sten Sture dog på Mälarens is på väg till Stockholm efter slaget på Åsundens is i Västergötland den 20 januari.


Familj med Adelsdam Kristina Gyllenstierna (Nilsdotter) (1494 - 1559)

Barn:
Svante Sture d. y. (Stensson) (1517 - 1567)


Noteringar
Sten Sture d.y deltog 1510 i en lybsk flottexpedition till Danmark och utnämndes samma år till innehavare av Örebro slott samt till att överta försvaret av Västergötland.
I juli 1512 erkändes han som riksföreståndare efter fadern Svante Nilsson.
Riksrådet hade först valt Erik Trolle, som dock tvingades träda tillbaka då hövitsmännen på de viktigaste slotten höll dessa till Sten Stures disposition.
Rådsmajoriteten förhåll sig under hela Sten Stures maktinnehav kritisk till honom, och 1515 fick den en kraftfull ledare i den nye ärkebiskopen Gustav Trolle. Redan 1516 inträdde en öppen brytning mellan denne och Sten Sture, förorsakad av bland annat en tvist om ärkebiskopens innehav av Almarestäkets slott och län. År 1517 förmådde Sten Sture ett riksmöte att avsätta Gustav Trolle och fatta beslut om rivning av Almarestäket, samtidigt som ärkebiskopen av Lund bannlyste Sten Sture och Kristian II ingrep med väpnad makt i Sverige. Den danske kungen slogs tillbaka både 1517 (vid Vädla nordost om Stockholm) och 1518 (vid Brännkyrka söder om Stockholm), men när han i januari 1520 inledde ett stort angrepp blev framgången större.
Sedan Sten Sture blivit dödligt sårad i ett slag på Åsundens is och avlidit på Mälarens is på väg till Stockholm besatte de danska trupperna större delen av landet. I samband med Stockholms blodbad i november 1520 grävdes Sten Stures kropp upp och brändes, sedan han postumt dömts skyldig till kätteri för sin behandling av ärkebiskopen.
Sten Stures politik innehöll tydliga drag av hänsysnslös maktfullkomlighet och syftade sannolikt till att återuppliva det nationella kungadömet till förmån för sig och sin ätt.

Natt och Dag
Nr 13

Natt och Dag - landets äldsta fortlevande släkt av rent svenskt ursprung (Östergötland). Namnet kommer från vapenbilden, en i guld och blått delad sköld, och började först på 1700-talet att allmänt brukas av ättemedlemmarna. Ättens äldste belagde stamfader är riddaren, lagmannen och riksrådet Nils Sigridsson (död tidigast 1299), som först omtalas 1280.
Ätten, som introducerades 1625 (10/3-4/4), räknar bland sina medlemmar riksföreståndarna Svante Nilsson Sture (död 1512) och Sten Svantesson Sture (Sten Sture d y; 1492-1520) samt den senares son Svante Stensson Sture (1517-1567), vilken 1561 blev landets förste greve men vars gren utslocknade 1616.
Med ätten sammanhör friherrliga ätten Natt och Dag nr 23, friherrlig 1652 och introducerad 1653, samt utslocknad 1677; vidare friherrliga ätten Sture nr 187, friherrlig 1720 och introducerad 1723, samt utslocknad 1875.
I USA bosatta släktgrenar kallar sig DeRemee och Dagg.

Ur Adelskalendern 2001



Källor
 1) Binniers stora lexikon



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.4, Programmet tillhör: Jörgen Bruzell