Var först i nederländsk tjänst. Deltog som kapten vid Poltava 1709 och följde Karl XII till Turkiet. Han blev major 1714, överste för Västerbottens regemente 1717, naturaliserad svensk adelsman 1729, generalmajor av infanteriet 1730, friherre 1731. Tillhörde hattpartiet under frihetstiden och vid utbrottet av kriget mot Ryssland 1740-41 blev han överbefälhavare för trupperna i Finland. Han fick orättvist skulden för nederlaget och avsattes. Han ställdes inför krigsrätt och blev på partipolitisk grund dömd av rikets ständer att förlora gods, ära och liv och halshöggs 1743 på Sandbacken i Stockholm. |