XXVI:64242013 Kung i England Henrik II Av England (Plantagenet)

Genom arv och genom sitt giftermål med Eleonora av Akvitanien kom han i besittning av hela västra Frankrike, och han säkerställde sitt välde över Skottland, Irland och Wales. Han byggde upp ett effektivt och bestående förvaltningsmaskineri med visst lokalt självstyre. Han skaffade sig värvade trupper och införde ett slags allmän värnplikt.

Henrik bröt också med den feodala domsrätten och lade grunden till juryinstitutionen. Hans försök att upphäva kyrkans domsrätt över prästerskapet ledde dock till konflikt med ärkebiskop Thomas Becket. Denne höggs 1170 ner i katedralen i Canterbury av några av kungens riddare; det är ovisst om de handlade på kungens order. Henrik förlorade tvisten och måste göra offentlig bot 1174.

Under sina sista år låg han i ständig strid med sina söner (han avsåg att dela sitt territorium mellan alla utom Johan) och med hustrun, som han höll i husarrest 1174–85 för hennes stöd till sönerna.

På några få år hann Henrik II Plantagenet bli hertig av Normandie och ärva Anjou samt dessutom 1153 bli engelsk tronföljare och året därpå kung. Hans rike blev mäktigast i Europa, i synnerhet sedan han 1152 genom sitt giftermål med Eleonora av Akvitanien förvärvat stora delar av Sydfrankrike. År 1157 återtogs områden från Skottland, som liksom norra Wales och grevskapet Toulouse blev vasallriken under Henrik. Anglonormandiska baroner som invaderat Irland erkände 1171 Henrik som härskare.

Henrik II välde sträckte sig fr pyreneerna till Skottland, och innefattade delar av Irland, som han gjorde anspråk på.