Kung Gustaf V Oscar Adolf Bernadotte

Efter sitt trontillträde sökte G. med kraft och inte utan skicklighet hävda kungens personliga maktställning. I försvarsfrågan ställde han sig helt på högerns sida och protesterade bl.a. genom en diktamen till statsrådsprotokollet 1911 mot regeringen Staaffs beslut att inhibera byggandet av den s.k. F-båten. Frågan om kungens personliga makt drevs till sin spets, då G. i det s.k. borggårdstalet till bondetåget 6 februari 1914 öppet förklarade att han ämnade engagera sig för kraven på ett stärkande av försvaret (se borggårdskrisen). Löftet, som stred mot regeringens politik, medförde att denna avgick. Då kungen i detta läge tillsatte en konservativ ämbetsmannaregering utan stöd i riksdagen, utsattes han för skarp kritik. Krav restes på abdikation och införande av republik. G:s räddning blev själva sakfrågan. Krigsutbrottet 1 augusti 1914 visade att kungens krav på ett stärkande av försvaret varit berättigade och kritiken mot honom dämpades, även om kraven på ett parlamentariskt och mera demokratiskt styrelseskick levde kvar. I december 1914 tog G. initiativ till trekungamötet i Malmö, vid vilket Sveriges, Norges och Danmarks solidaritet och neutralitet underströks.

Efter parlamentarismens genombrott 1917, Tysklands nederlag och rösträttsreformerna 1918 minskade G:s politiska engagemang. Samarbetet med liberaler och socialdemokrater blev allt bättre, och under de många regeringskriserna på 1920-talet följde han strikt parlamentarismens regler. Vid några tillfällen under andra världskriget kom G. dock att spela en viss roll i svensk politik. I en diktamen till statsrådsprotokollet 19 februari 1940 gav han sålunda uttryck för sin varma sympati för Finland, något som bidrog till att dämpa den starka kritik som samlingsregeringens vägran att ge Finland ytterligare stöd och bevilja tillstånd för allierade hjälptruppers genommarsch givit upphov till. Kungens ställningstagande vid Tysklands krav på att transitera division Engelbrecht genom Sverige sommaren 1941 förmedlades av statsministern Per Albin Hansson till regering och riksdagsgrupp som ett hot om abdikation om de tyska kraven inte bifölls, vilket synes ha påverkat avgörandet (se midsommarkrisen).

G. var livligt intresserad av jakt och idrott. Han tävlade i tennis under namnet Mr G.; 1906 vann han internationella SM i dubbel inomhus (med Gunnar Setterwall). Åren 1897-1907 var han ordförande i Sveriges centralförening för idrottens främjande, och han skänkte priser i flera idrotter, bl.a. King's Cup för herrlandslag i tennis inomhus (1936-84).

G. förmäldes med prinsessan Victoria av Baden 1881. Tillsammans hade de barnen Gustaf (VI) Adolf, Wilhelm och Erik. G., som blev 92 år gammal, ligger begraven i Riddarholmskyrkan. Jörgen Weibull

Litt.: K. Hildebrand, Gustaf V som människa och regent 1-2 (1945-48); Nils F. Holm, "Gustav V" i Svenskt biografiskt lexikon (1968); J. Weibull, Bernadotterna (1991).