kurfurste (ty. Kurfürst, av medelhögty. kür 'val' och fürste 'furste'), furste i Tysk–romerska riket med rätt att deltaga i kungaval. Från omkring 1200 började man för ett giltigt kungaval kräva deltagande av ärkebiskoparna i Mainz, Trier och Köln samt pfalzgreven vid Rhen. Enligt den tyska rättsboken "Sachsenspiegel" från ca 1224–25 har kretsen vidgats till att även omfatta hertigen av Sachsen och markgreven av Brandenburg. Vid 1257 års val tillkom kungen av Böhmen. Huruvida kurfursteinstitutionen har sitt ursprung i tysk kröningspraxis eller tillkommit på initiativ av påvemakten är omstritt. Genom kurföreningen i Rhens 1338 fastslogs att en majoritet av de sju kurfurstarna räckte för ett rättsgiltigt kungaval. Genom gyllene bullan 1356 stadfästes kurfurstarnas ensamrätt vid valet, samtidigt som kurländernas odelbarhet garanterades och kurfurstekollegiet tillförsäkrades vittgående konstitutionella rättigheter. |