Agneta Horn af Björneborg

Dagboken är i dagboksform nedtecknande memoarer. Det är inte en självbiografi i egentlig mening. Hon kallade skriften Beskrifning öfver min elända och mycket vedervärtiga vandringes tid samt alla mina mycket stora olyckor och hjärtans hårda sorger och vedervärtighet som mig därunder hopetals har mött alltifrån min första barndom och huru Gud alltid har hulpit mig med ett godt tålamod igenom gå alla mina vedervärtigheter.

Dagboken är inte bara moraliskt - historiskt uppbyggd utan även religiöst. Agneta jämställer sig med Bibelns Job och ser sitt eget liv som en parallell till detta bibelns exempel på Guds hårda prövningskonst.

Man kan bättre förstå den religiösa prägeln om man betänker att Agneta Horn troligen skrev sin dagbok först omkring 1657, vid knappa 30 års ålder (olika uppfattningar om tidpunkten finns). Hon hade då mist sin man, sin far, sin morfar och två egna små barn. Hon hade dessutom blivit utsatt för andra prövningar. Man kan, om man vill djuploda, se hennes "Lefverne" uppdelad i tre delar:

Det plågade barnets kristeliga tålamod
En dotters lydnad och pietet mot sin far
En god hustrus tålamod under allsköns prövningar vid sin makes sida.
Dagboken finns i original på Uppsala universitetsbibliotek - Carolina Rediviva

Agneta blev moderlös redan vid två års ålder, i augusti 1631, sedan Christina Oxenstierna avlidit av sjukdom under fälttåget i Polen. Familjen befann sig då i Stettin, nuvarande Szczecin. Det var vanligt att familjen följde med när fadern drog ut i fält. Både Agneta och hennes bror Axel Horn (född 1630) vanvårdades av sina barnpigor i Stettin. I oktober 1631 såg Johan Sparre till så att barnen fick komma till Wolgast, där de inkvarterades hos Ebba Leijonhufvud, som vid titden bodde där p.g.a. makens Klas Horn tjänst där. I augusti 1633 lyckades emellertid Gustaf Horn se till att Agneta fick komma hem till Sverige. Med på färden följde moderns och broderns lik. Brodern Axel hade avlidit redan i månadsskiftet okt-nov 1631 p g a vanvård.

Det var nu Gustav Horns broders Klas Horn änka Ebba Leijonhufvud som fick ta hand om Agneta. "Faster" Ebba var mycket sträng mot Agneta, vilket hon beskriver i sin dagbok.

År 1636 kom morfar Axel Oxenstierna hem till Tidö, där Agneta bodde hos mormor Anna Bååt. Morfaderns hemkomst innebar en avsevärd förbättring för den då 7-åriga Agneta.

Gustaf Horn blev efter slaget vid Nördlingen 1634 fången i Tyskland till 1642, varefter han återkom till Sverige. Han gifte om sig med Sigrid Bielke, vilket kom att medföra att de bosatte sig på Wiks slott i Balingsta socken.

Agnetas förhållande till styvmodern kom att bli spänt medan hennes förhållande till mormor Anna Åkesdotter Bååt på Tidö utvecklades bättre. Sedan fadern återkommit till landet tycks även Agnetas ståndsmässiga ställning ha förbättrats. Innan dess hade hon ofta tvingats gå i grova kläder, vilket knappast anstod en flicka som var barnbarn till Axel Oxenstierna.

Redan tidigt hade Agneta lovats bort och tvångsförlovats med Erik Larsson Sparre. Agneta föraktade Sparre och var inte alls med på noterna. Hon hånade Sparre och lär vid ett tillfälle ha kastat hett vax på honom. Agneta ville ha en soldat, sade hon, och så kom det också att bli. År 1648 gifte sig Agneta med Lars Jespersson Kruus.