XXXIX:526270566465 Kung av Frankerrike Pippin III "Den Lille" av Österrike "Karolinger"

Frankernas kung 751-68, major domus över Neustrien, Burgund och Provence.

Far: XL:1052541132929 Maior domus Karl 'Hammaren' Martell "Karolinger" (676 - 741)
Mor: XL:1052541132930 Grevinna Chrotrud el. Rotrou av Österrike (690 - )

Född: 715 Jupille, Österrrike
Död: 768-10-04 Saint-Dennis, Neustria, Frankrike


Familj med XXXIX:526270566466 Merovingisk prinsessa Bertrada "Berta Storfot" de Laon (720 - 783)

Vigsel: 740

Barn:
XXXVIII:263135283233 Karl I "Den Store" "Karolinger" (742 - 814)
Karlomann "Karolinger" (751 - 771)


Noteringar
Franker, en sammanslutning av flera germanska stammar som t.ex. sugambrer?. De besegrade under Clodvig den romerske ståthållaren Syagrius? i norra Gallien år 486. Frankerna bredde ut sig alltmer och har gett Gallien dess nuvarande namn Frankrike. Frankernas namn kan ha kommit från en form av bredbladigt kastspjut, eller möjligen från en för frankiska krigare typisk stridsyxa, kallad Fransisca omtyckt vapen inom kungaätten Merovingerna.
Frankerna skilde sig från andra germaner på två viktiga sätt.

De släppte aldrig kontakten med sin ursprungliga hemvist, bredde ut sig snarare än att vandra till nya områden.
De blev katoliker i motsats till de flesta andra germanska stammar som bekände sig till den arianska kristendomen. I Rom, Katolska kyrkan, brukade man kalla Frankrike "Roms äldsta syster".

Grundade år 754 Kyrkostaten? och utnämndes därvid till »[Patricius romanorum]?

Pippin den lille, även Pippin den yngre eller Pippin III (fr. Pépin le bref), frankisk kung, född c:a 715, död 24 september 768. Son till Karl Martell och Chrotrudis.

Mottog år 741, vid sin faders död, såsom major domus styrelsen över Neustrien, Burgund och Provence, medan rikets tyska delar tillföll brodern Karloman.

Segerrika krig med akvitaner, alemanner, bayrare och sachsare befäste hans ställning; och då Karloman 747 antog munkkåpan, förenade Pippin i sin hand hela monarkin. Han ville då även anta kungatiteln. Med sina stormäns bifall inhämtade han hos påven Zacharias Petrus vilja angående tronbestigningen. Zacharias uppges då ha givit det bekanta svaret, att kungatiteln hellre borde tillhöra den, som hade makten, än den, som saknade konungs myndighet. Det var ett världshistoriskt ögonblick, då Pippin på en riksförsamling i Soissons (751 eller 752) hälsades som frankernas konung, medan den siste merovingern insattes i ett kloster.

Till gengäld för påvens tillmötesgående tryggade den nye konungen i två fälttåg mot langobarderna (755-756) den påvliga stolen och garanterade den dess första världsliga besittningar, varför han blivit kallad Kyrkostatens grundläggare. Av påven Stefan III fick han titeln Patricius romanorum. Även andra folk än langobarderna fick känna Pippins styrka; araberna förlorade 759 sina sista besittningar norr om Pyrenéerna, sachsare och bayrare tuktades, den orolige hertig Waifar av Akvitanien förlorade till sist, efter ett nioårigt krig, land och liv (768). Under ständiga krig fann konung Pippin tid att sörja för förvaltningens organisation och för den allmänna ordningen i sitt rike, och ej heller vetenskapliga strävanden var honom främmande.

      
Pippin den lilles sigill



<< Startsida
Skapad av MinSläkt 3.4, Programmet tillhör: Jörgen Bruzell